Har tänkt länge att jag ska skriva mer in depth om hela New York resan, och det är väl läge nu.

 

På vägen dit, och vägen hem också för den delen, mellanlandade vi på Heathrow där planet var över en timme försenat. Tur nog påminner Heathrow mer om ett köpcenter än en flygplats så om man ska vara fast i väntan på ett plan i 5 timmar är Heathrow nog det ultimata stället, trots att man ändå blir otroligt trött efter ett tag.

Att komma in i New York var inte alls kul heller, speciellt inte när man redan var så trött. Vi stod i kö i cirka 2 och en halv timme bara för att komma in i landet. Ugh.

 

Första kvällen gjorde vi nog faktiskt ingenting om jag kommer ihåg korrekt, efter nästan ett dygns resande blir man väldigt trött. Däremot såg man i stort sett hela New York på väg från flygplatsen till hotellet.

 

Dag ett promendarde vi iväg och hämtade kameran jag hade beställt på Best Buy; smart som jag är hade jag kollat vägen på Google Maps fanastiska street view innan så att hitta var väldigt lätt. Måste säga att det var ett väldigt bra sätt att börja tiden där också; vi fick se mycket och kunde få ett intryck av staden.

Ärligt talat kommer jag knappt ihåg vad vi gjorde sedan. Eller jo, det är klart att jag kommer ihåg vad jag gjorde i New York, men tidslinjen har suddats ut totalt. Första dagen tror jag att inte att vi riktigt ventured out så mycket; vi höll oss i närheten av hotellet vilket innebar Times Square och närliggande platser. En del shopping blev det då också; jag tror vi spenderade några timmar inne på Forever 21. Låter kanske extremt men det var väl en 5 våningar och tro mig, vi såg inte alla kläder.

 

Någon dag, när det nu var, tog vi oss ut till Soho, mer för att stilla min mammas shoppingbehov än något annat, men det var roligt. Älskade affärerna där och där var det en affär som, av någon konstig anledning, fick mig att vilja stanna i USA mer än någonting annat. Där promenerade vi även runt ganska länge, vilket var jätteroligt eftersom vi då fick chansen att se mer beboliga platser av New York. Det tycker jag nog faktiskt är roligare än alla sevärdigheter; jag vill veta hur det faktiskt är att leva där.

 

Vi var också ute vid Century 21, också ett ställe min mamma tjatat om att åka till. Ja, så är det när man reser med någon som vill helt andra saker än du. Jag ville se, hon ville shoppa. I alla fall, tanken var att vi då även skulle promenera över Brooklyn Bridge, men när vi kom ut från Century 21 hade det börjat spöregna, och dessutom var detta en dag då jag gick och haltade (hah, mer om det sedan). Central Park, som också var inplanerat den dagen, föll tyvärr också bort rätt så snabbt.

 

En kväll var vi på stand up comedy, vilket var jätteroligt det med (fast det kanske i och för sig är rätt så givet). Statue of Liberty och Ground Zero såg vi också, om något på håll, eftersom vi valde att inte åka ut med färjan vid Liberty Island.

 

Sedan gjorde vi inte så mycket mer, man tror verkligen att man ska hinna så mycket mer än vad man faktiskt gör. Det är så otroligt lätt att fastna i vad man ser eller en affär. Macy's var vi inna på en del, och sedan Victoria's Secret så klart. Jag trodde egentligen inte att det skulle vara någonting jag skulle gilla speciellt mycket. Jag kände väl att detvar lite överhypat, men gaah. Det var nog den affären vi spenderade som mest tid i och vi ville inte därifrån. Där inne jobbade dessutom en svensk tjej som vi började prata med, vilket var jätteroligt. Nu i efterhand ångrar jag verkligen att jag inte frågade hur hon bar sig åt för att komma till USA; det kanske hade varit lite intrusive men jag hade otroligt gärna velat veta det.

 

Resan hem var inte händelserik alls; mellan New York och London sov vi, och resten av planet, eftersom det faktiskt var natt. Inga försenade plan den här gången och the stay over på Heathrow var inte alls lika lång.

Något som förvånade mig (om än glatt) var bemötandet på JFK när vi skulle flyga hem. Jag hade förväntat mig väldigt "stränga", allvarliga människor, speciellt med tanke på hur det var vid inresan, men nej. Varenda, och jag menar verkligen varenda, människa vi var i kontakt med som jobbade på flygplatsen var verkligen extremt trevliga och, tro det eller ej, skämtade och skrattade jättemycket med oss. Så som sagt, det var en pleasant surprise.

 

Mitt största, bästa tips till dig som ska åka till New York; SKOR! Jag brydde mig inte så mycket om när folk tjatade om att ha bra, bekväma skor med mig, men där fick jag. Här kommer historien om mina stackars fötter.

De första dagarna i New York gick jag runt i Converse, skor som absolut inte är gjorda för så mycket promenerande. Mina hälar började göra ont rätt så snabbt, men det var inte direkt crippling. Nej. Inte tills jag vaknade en morgon med så ont i min vänstra fot att jag inte kunde stå upp. Det värsta är att jag inte överdriver överhuvudtaget när jag säger det. Det tog mig hur läng tid som helst att ta mig upp stående, och när jag väl gjorde det kunde jag bara stödja på höger fot. Efter lång tid av att försiktigt försöka lägga mer och mer vikt på vänster fot kunde jag till slut stå på både fötterna, men att faktiskt gå var en helt annan fråga, eftersom jag inte kunde böja på foten. Jag trodde, på riktigt, att jag inte skulle lyckas ta mig ut från hotellrummet den dagen, men jag ställde in mig som tusan på att ta mig ut. Jag tänkte inte förlora en hel dag av den tiden jag hade i New York och USA.

Till slut, efter många försök där jag nästan föll ihop när jag försökte gå på foten, lyckades jag halta mig ut. Och när jag säger halta, kan ni tänka er House. Så illa var det. Dessutom gjorde det fortfarande ont. Jag skämdes en del när jag haltade runt New York City, men det gick i alla fall som tur är. Så snälla, för er egen skull, gör inte som jag gjorde; ha på er de skönaste skorna ni kan hitta, om ni så måste köpa ett par nya! Det behövs.