Just nu sitter jag och gör ingenting innan jag ska ta mig iväg till jobbet. Att larva sig framför kameran är dock alltid kul, speciellt när folk ligger och sover i huset och man inte kan göra någonting som låter.

 

Dopet igår var väl...roligt. Det var kul att få träffa min lilla kusin igen, men jag hade hand om mat, disk och undanplock sedan efter, så jag fick inte direkt tid att socialisera någonting, vilket var synd. Det hade varit roligt att få prata lite med min kära släkt.

 

Jag spelade in en monolog här om dagen; dock var det en jag inte tränat på eller ens gått igenom på månader så jag är lite tveksam till att publicera den, men möjligtvis kommer den upp ikväll. Den skulle ju kunna agera "förbättringsvideo", you know före/efter träning av monologen. Så håll tummarna för den!

 

Denna dag spenderar jag med att passa min äldsta lillasyster. Vi tänkte alldeles strax ge oss iväg på en liten utflykt, men jag tänkte att jag kunde passa på att skriva ett snabbt inlägg innan det är dags och hon sitter och äter lunch.

 

I övrigt har det inte hänt så mycket; jag har dock försökt hitta en ny monolog att träna på. Det känns verkligen long overdue nu; var ett tag sedan jag verkligen gav allt för det här, tyvärr. Men jag är redo igen. Jag kan! Just nu är jag dock hemma hos min pappa, och då blir det inte så mycket gjort. Ska på dop imorgon också, så vi får väl se hur mycket jag hinner på kvällen, annars har jag det väldigt lugnt nästa vecka så då lär jag hinna få en del gjort. Har en video planerad som jag verkligen ser fram emot att få spela in; kommer bli jätteroligt.

 

Jag och min lillebror bestämde oss för ett tag sedan att göra The Smoothie Challenge, och nu äntligen tog vi tag i saken; här nedan har ni resultatet. Vet inte riktigt vad jag ska säga om det, så klippet får tala för sig självt helt enkelt.

  

Jag har tänkte mycket på sistone. Allt har väl inte varit helt bra, och mycket har varit jobbigt. Bloggen, likaså skådespeleriet och USA har lagts på hyllan och jag har inte gjort någonting för att komma vidare. Vägen dit jag vill har kännts omöjlig och jag har stått still; jag har knappt vetat om jag vill kämpa längre. Det låter dumt, det är klart att jag borde köra på, det är ju endå det här jag vill, men som sagt det har varit väldigt jobbigt.

 

Nu har saker börjat kännas bättre igen, och mina drömmar börjar återigen kännas lite ljusare, lite lättare att nå på något sätt. Klart jag inte tänker ge upp!  Till USA tänker jag komma, något alternativ finns inte. Svårt är det, men inte omöjligt. Det gäller bara att hitta vägen in. Skådespelerit måste jag börja träna nu igen, på en gång, för även det ska jag lyckas med hur lång tid det än måste ta.

 

Igår tog jag första steget tillbaka ut; jag var statist i en reklamfilm. Statisteri är väl inte min dröm, inte alls faktiskt, men vi får hoppas att det ser lite fint ut på CV:t, och att träffa folk inom branschen är ju bara positivt.