Nu är jag tillbaka i Sverige; min första tanke när vi landade var "I want to go home". Jag syftade på New York.

Aldrig har jag tidigare varit så ledsen över att lämna ett land; aldrig har jag någonsin så desperat viljat stanna kvar. Jag har varit i Sverige i ungefär 12 timmar, och det är redan alldeles för länge.

 

Någontin positivt med att komma tillbaka till detta land? Ja. Det har gett mig 1000 gånger mer motiovation att lämna det igen. Jag vill tillbaka - ska tillbaka - och jag kan inte vänta så länge till. Tro mig, en längre text om New York och USA kommer dyka upp, men nu måste jag snart åka iväg och jobba därför blir det bara en liten bildbomb for now.

 

Det börjar sjunka in nu. Resan. New York. Allt har kännts så långt borta, men nu har jag insett att jag åker imorgon. Imorgon är jag där. Imorgon är jag där jag drömt om att vara under flera års tid; dit jag velat åka så länge jag kan minnas. Imorgon kommer jag kliva av planet och gå rakt ut i USA; andas luften i USA. Imorgon kommer en av mina största drömmar gå i uppfyllelse.

 

Det är sjukt och jag vet inte hur jag ska känna mig. Är jag verkligen redo? Jag är galen som ens ifrågasätter mig själv; det är klart att jag är redo! Eller, jag är i alla fall så redo som jag någonsin kommer vara. Jag vet inte om ni förstår hur mycket det här betyder för mig, men det är verkligen enormt; det låter säkert löjligt, men jag är rätt så känslosam just nu. Jag ska till USA: Jag. Till USA. Det är sjukt.

 

2 veckor. 2 veckor kvar. Om två veckor är jag i USA. Det känns helt otroligt sjukt när jag tänker på det; efter år av längtan och enormt mycket önsketänkande är det faktiskt dags. Ärligt talat är det knappt så att jag tror det; hur kan det ens vara möjligt? Ska jag till USA? Jag? Till USA?

Ni förstår inte hur overkligt allt känns just nu och jag kan nog inte ens föreställa mig hur jag kommer känna mig när jag kliver av planet. Att komma till USA har varit min största dröm så länge och lyckan utav att komma dit... Ja, jag vet inte ens vad jag ska säga. It's surreal!

 

Kanske ska ta och berätta någonting som jag är otroligt, galet överexalterad för; jag ska till New York den 15 maj!

Jag fyller år nu på fredag och detta är min födelsedags present från min kära mor. Ni kan inte förstå min glädje; efter alla dessa år av längtan, och nu äntligen. Med tanke på hur det känns nu kan jag knappt föreställa mig hur det kommer kännas att faktiskt kliva av planet. Nej, herregud. Tro mig, jag ränkar redan dagarna.

Vi åker vid sju på onsdag morgon och åker hem vid 23 söndag kväll. Jag ska verkligen försöka se så mycket jag bara kan, så sömn lär det inte bli mycket av.

 

Varför vet jag inte riktigt. Folk har väl insett hur mycket jag älskar det, och ger mig, därför, sådana saker när jag fyller år, alternativt när det är jul.

Jag har ingenting emot det, inte alls. Jag tycker att det är den absolut finaste flaggan som finns, men, ska jag vara helt ärlig, börjar det bli lite överdrivet.

Ibland, speciellt när min säng är bäddad mer USA lakan, kan jag kliva in i mitt rum och bara känna 'Woooow, hold on a second...'.

Det "värsta" är väl att denna jul kommer se precis likadan ut, och det kommer bara bli "värre" och "värre" ju mer tiden går.

Jag älskar USA så mycket att det inte är sant, men jag lär inte älska det mer för att mitt rum förvandlas till en walk in flag.

Någon dag, snart, ska jag ta mig tid till att fota alla USA saker jag äger och lägga ut här.