Jag har tänkte mycket på sistone. Allt har väl inte varit helt bra, och mycket har varit jobbigt. Bloggen, likaså skådespeleriet och USA har lagts på hyllan och jag har inte gjort någonting för att komma vidare. Vägen dit jag vill har kännts omöjlig och jag har stått still; jag har knappt vetat om jag vill kämpa längre. Det låter dumt, det är klart att jag borde köra på, det är ju endå det här jag vill, men som sagt det har varit väldigt jobbigt.

 

Nu har saker börjat kännas bättre igen, och mina drömmar börjar återigen kännas lite ljusare, lite lättare att nå på något sätt. Klart jag inte tänker ge upp!  Till USA tänker jag komma, något alternativ finns inte. Svårt är det, men inte omöjligt. Det gäller bara att hitta vägen in. Skådespelerit måste jag börja träna nu igen, på en gång, för även det ska jag lyckas med hur lång tid det än måste ta.

 

Igår tog jag första steget tillbaka ut; jag var statist i en reklamfilm. Statisteri är väl inte min dröm, inte alls faktiskt, men vi får hoppas att det ser lite fint ut på CV:t, och att träffa folk inom branschen är ju bara positivt.