Jag har uppenbarligen inte skrivit på ett tag, och under den tiden har jag funderat mycket på om jag ska fortsätta blogga eller inte. Under den tiden insåg jag också hur mycket jag faktiskt saknade det, och därför är jag nu här.

 

Det har väl egentligen inte hänt så mycket, dock har jag lyckats ta mig till en provfilmning för en reklamfilm. Chansen att få rollen är ju så otroligt liten så det är bara att försöka lägga det bakom sig och gå vidare Man får ju bra många fler nej än ja.

 

Tänk dig att du spelar teater. Du agerar. Du spelar en karaktär. Helt plötsligt känner du allt. Alla känslor och alla tankar; bakgrund, motiv, subtext. Allt. Du är karaktären. Dina tankar spelar inte längre någon roll; de finns inte mer, för just nu existerar du som karaktären. Bara nuet spelar roll.

 

Detta känns som det ultimata inom skådespeleri; att faktiskt helt glömma bort sig själv. Ni förstår inte hur mycket jag vill uppnå det här. Ni förstår inte hur mycket jag vill kunna stängaallt annat ute och bara köra på utan att tänka. Visserligen har jag lyckats till en viss liten del, och det blir lättare ju mer jag tränar, men jag är nowhere near det. Någon dag ska jag stå där, och jag kommer inte vara någon annan än min karaktär.

 

Att ta risker. Det är någonting jag verkligen behöver bli bättre på. Att våga. Har man inte ett otroligt bra självförtroende är det svårt, och det har inte jag. Men att ta risker är så sjukt viktigt när det kommer till skådespeleri. Man måste våga göra nya saker, saker man inte provat på förut. I den här branchen söker man ständigt efter folk som har någonting extra, någonting speciellt, någon som tar risker. Därför är det jätteviktigt att ta mod till att prova nya saker, ett nytt sätt att göra någonting på, även om det kanske blir helt fel; för det är så det är, antingen fungerar det inte, eller så är det helt rätt.

Det måste jag träna på. Att ta risker.

 

Hallu där allihopa! Mår ni bra där ute i det vita?

Med tankte på temat på min blogg kanske jag ska ta och berätta att jag fått en statistroll nu på lördag. Jag vet inte så mycket om det än, men jag ska få mer information någon gång under morgondagen.

Haha, det finns ingen som är villig att erbjuda mig en skådespelarroll nu när vi ändå håller på? Nej, jag får väl bara hoppas att det kanske kommer någon gång, I just have to fight my way there.

 

Jag behöver verkligen bra headshots. Headshots är något som är så sjukt otroligt viktigt inom skådespelaryrket; det är den som ger rollsättare och regissörer det första intrycket av dig, och genom ditt headshot kan de fantisera ihop en bild av hur just du skulle vara i rollen. Visst, meriter är bra, men har du ett dåligt headshot spelar det nästintill ingen roll. Därför behöver jag headshots!

Grejen är bara den att jag hatar att bli fotad, verkligen hatar. Jag kan inte ta det seriöst och känner mig bara dum när jag står där och ska se glad och "bra" ut, dessutom tycker jag alltid att alla bilder på mig är jättefula. På grund av detta har jag inte vågat ta mig i kragen och dra mig till en fotograf, eller någon annan som är väldigt duktig på att fota. Men samtidigt så är det det här jag vill hålla på med, inget annat, så jag får ta och komma över det här nu, för headshots behöver jag. Det finns liksom ingen ursäkt. Vill jag ha jobb behöver jag gå och ta headshots.

     

                

• Träna! Det låter kanske uppenbart, men jag säger det ändå. Sluta aldrig träna! Aldrig!
• Speglar och videokameror är dina bästa vänner. Sätt på kameran och kör igång. Det är ett jättebra sätt att se hur man faktiskt ser ut när man skådespelar. Ser det trovärdigt ut? Vad gillar du inte? Vad kan du förbättra? 
• Spela inte karaktären, var karaktären! Skådespeleri handlar inte om att lära sig sina repliker och sedan bara säga dem. I verkligheten går du inte konstant runt och tänker på din nästa replik. Du är inte fokuserad på dig själv och vad du säger, nej, du är helt upptagen av personen du talar med och vad han/hon pratar om. Det är det det går ut på. Vad tänker du? Hur reagerar du? Vad gjorde du igårkväll? Åt du yoghurt eller en smörgås till frukost? Vad heter din mormor? Vad var det första yrket du ville jobba med?
  Du är den här personen. Du vet allt om den här personen.
• Ta risker! Har du en idé och är osäker på om den kommer fungera? Kör på! Kanske går det helt åt skogen, eller så blir det totally amazing. You never know, och du kommer aldrig utvecklas om du inte tar några risker.

Här kommer alltså videon som jag spelade in förra fredagen. Jag nämner bara några saker som jag kom att tänka på, men ni får gärna lägga till saker om ni kommer på någonting!

Woo! Ett inlägg om skådespeleri...eller ja, close enough!

Idag hade jag min första "riktiga" dramalektion på gymnasiet. Det var även första gången (av många) som jag hade en dramalektion på engelska. Wanna hear about it? Doesn't really matter 'cause I'll tell you anyway...
Med tanke på att det var första lektionen gjorde vi inte så jättemycket. Det är inte som att vi börjar med jätte komplicerade dramaövningar det första vi gör. Nej, lite utav en mjukstart blir det nog.

Vi började med en samurai grej. Jag önskar att jag kunde ge er ett bättre namn för det, men, i nuläget, kan jag tyvär inte det. Det går iallafall ut på att en person börjar kasta ett svärd till någon annan(ja, ett riktigt svärd...it gets quite messy), de två personerna som står på vardera sida av kastaren ska hugga denna person på mitten. Den personen som fick svärdet kastat till sig ska göra precis samma sak. Detsamma gäller även de personerna som står bredvid den nya kastaren.
Samtidigt som man kastar eller hugger ska man även göra ljud. Vad för slags ljud beror på vad som bestämts innan.
Någon som förstod det? Märker själv hur konstigt det låter när jag försöker förklara det!

Vi skrev sedan sedan våra namn på papper (våra riktiga namn eller det namn vi föredrar att bli kallade), böt papper med den som satt bredvid oss, dekorerade varandras papper och pratade lite två och två om våra namn och fick sedan berätta för hela gruppen om den andra personens namn. Jag antar att det var lite utav en lära sig varandras namn grej.

Det sista vi gjorde var 'Do you like your neighbors?'. En person började alltså i mitten av ringen och fick gå fram till valfri person och ställa just den frågan. Personen som blivit tillfrågad kan antingen svara 'no', vilket innebär att dennes grannar (alltså, personerna som sitter bredvid henne/honom) måste byta plats med varandra. Personen i mitten ska försöka sätta sig på någon av grannarnas platser innan de hunnit göra detsamma. Alternativt så kan man svara 'yes', vilket man fortsätter med 'but I don't like people who/with/........' och, alla i cirkeln som känner sig träffade, måste byta plats.



Alltså, inte så mycket riktigt skådespelande idag, men jag har Acting and Staging igen på tisdag, so stay tuned!

Jag var lite orolig att det skulle bli mycket väntan och att just det kanske inte skulle vara så kul, men jag lärde känna människor väligt snabbt. Tråkigt blev det alltså inte!

Att vara statist kanske inte är det roligaste i sig. Man gör ju faktiskt inte så mycket, och man kan inte kalla det skådespeleri. För skådespelar, det gör man knappt.

Det jag tycker är jätte intressant är, som jag skrev tidigare, att få vara med och se hur allt går till. Kameran, ljussättningen, kameravinklar. Man lär sig mycket om sakerna runt omkring en. Sedan är det även skådespelarna. Man får se hur de gör, vad de får för regi. Man lär sig faktiskt mer än man tror och det är otroligt bra om man vill ha en framtid i filmindustrin.

Ska upp klockan 5 imorgon så jag borde väl sova, men naaaah. Jag sitter här med datorn i knät och House på i bakgrunden istället.

Jag vaknade med otrolig halsont och satt och snörvlade som tusan imorse, så jag var lite orolig att jag inte skulle komma iväg men, som tur är, känns det mycket bättre nu!

Var iallafall, som sagt, på inspelning idag. Jag var lite smånervös innan jag kom dit, men det var jättekul!

Det är alltid roligt att se hur saker och ting faktiskt går till på en filminspelning och människorna där var jätte, jätte trevliga!

Det var roligt att få spela in någonting utomhus också. Det har jag inte gjort tidigare! Det blev dock en del avbrott pga flygplan, helikoptrar och trafik. Även ett och annat nyfiket barn som kom ut från skolan precis bredvid.

Blir tyvär inga bilder därifrån, då det inte hade kännts jättebra att ställa sig där och börja fota!

Anyway, jätteroligt var det, som sagt, och jag ser verkligen fram emot nästa inspelning på onsdag!

Komedi blir det i alla fall. Det är någonting som jag känner att jag verkligen behöver träna på. Att vara rolig. Haha, det låter lite sorgligt, va? Nej, men, enligt mig, är komedi mycket svårare än drama. Det kommer liksom inte naturligt på samma sätt. Så då får man öva!

Skulle nog också behöva träna på att vara riktigt kaxig. Det är något jag är ännu sämre på, och det värsta är att det ofta är det en tonåring får spela.

Men det får bli en annan dag, för nu ska jag vara rolig!