Just nu sitter jag och gör ingenting innan jag ska ta mig iväg till jobbet. Att larva sig framför kameran är dock alltid kul, speciellt när folk ligger och sover i huset och man inte kan göra någonting som låter.

 

Dopet igår var väl...roligt. Det var kul att få träffa min lilla kusin igen, men jag hade hand om mat, disk och undanplock sedan efter, så jag fick inte direkt tid att socialisera någonting, vilket var synd. Det hade varit roligt att få prata lite med min kära släkt.

 

Jag spelade in en monolog här om dagen; dock var det en jag inte tränat på eller ens gått igenom på månader så jag är lite tveksam till att publicera den, men möjligtvis kommer den upp ikväll. Den skulle ju kunna agera "förbättringsvideo", you know före/efter träning av monologen. Så håll tummarna för den!

 

Denna dag spenderar jag med att passa min äldsta lillasyster. Vi tänkte alldeles strax ge oss iväg på en liten utflykt, men jag tänkte att jag kunde passa på att skriva ett snabbt inlägg innan det är dags och hon sitter och äter lunch.

 

I övrigt har det inte hänt så mycket; jag har dock försökt hitta en ny monolog att träna på. Det känns verkligen long overdue nu; var ett tag sedan jag verkligen gav allt för det här, tyvärr. Men jag är redo igen. Jag kan! Just nu är jag dock hemma hos min pappa, och då blir det inte så mycket gjort. Ska på dop imorgon också, så vi får väl se hur mycket jag hinner på kvällen, annars har jag det väldigt lugnt nästa vecka så då lär jag hinna få en del gjort. Har en video planerad som jag verkligen ser fram emot att få spela in; kommer bli jätteroligt.

 

Jag och min lillebror bestämde oss för ett tag sedan att göra The Smoothie Challenge, och nu äntligen tog vi tag i saken; här nedan har ni resultatet. Vet inte riktigt vad jag ska säga om det, så klippet får tala för sig självt helt enkelt.

  

Jag har tänkte mycket på sistone. Allt har väl inte varit helt bra, och mycket har varit jobbigt. Bloggen, likaså skådespeleriet och USA har lagts på hyllan och jag har inte gjort någonting för att komma vidare. Vägen dit jag vill har kännts omöjlig och jag har stått still; jag har knappt vetat om jag vill kämpa längre. Det låter dumt, det är klart att jag borde köra på, det är ju endå det här jag vill, men som sagt det har varit väldigt jobbigt.

 

Nu har saker börjat kännas bättre igen, och mina drömmar börjar återigen kännas lite ljusare, lite lättare att nå på något sätt. Klart jag inte tänker ge upp!  Till USA tänker jag komma, något alternativ finns inte. Svårt är det, men inte omöjligt. Det gäller bara att hitta vägen in. Skådespelerit måste jag börja träna nu igen, på en gång, för även det ska jag lyckas med hur lång tid det än måste ta.

 

Igår tog jag första steget tillbaka ut; jag var statist i en reklamfilm. Statisteri är väl inte min dröm, inte alls faktiskt, men vi får hoppas att det ser lite fint ut på CV:t, och att träffa folk inom branschen är ju bara positivt.

Har tänkt länge att jag ska skriva mer in depth om hela New York resan, och det är väl läge nu.

 

På vägen dit, och vägen hem också för den delen, mellanlandade vi på Heathrow där planet var över en timme försenat. Tur nog påminner Heathrow mer om ett köpcenter än en flygplats så om man ska vara fast i väntan på ett plan i 5 timmar är Heathrow nog det ultimata stället, trots att man ändå blir otroligt trött efter ett tag.

Att komma in i New York var inte alls kul heller, speciellt inte när man redan var så trött. Vi stod i kö i cirka 2 och en halv timme bara för att komma in i landet. Ugh.

 

Första kvällen gjorde vi nog faktiskt ingenting om jag kommer ihåg korrekt, efter nästan ett dygns resande blir man väldigt trött. Däremot såg man i stort sett hela New York på väg från flygplatsen till hotellet.

 

Dag ett promendarde vi iväg och hämtade kameran jag hade beställt på Best Buy; smart som jag är hade jag kollat vägen på Google Maps fanastiska street view innan så att hitta var väldigt lätt. Måste säga att det var ett väldigt bra sätt att börja tiden där också; vi fick se mycket och kunde få ett intryck av staden.

Ärligt talat kommer jag knappt ihåg vad vi gjorde sedan. Eller jo, det är klart att jag kommer ihåg vad jag gjorde i New York, men tidslinjen har suddats ut totalt. Första dagen tror jag att inte att vi riktigt ventured out så mycket; vi höll oss i närheten av hotellet vilket innebar Times Square och närliggande platser. En del shopping blev det då också; jag tror vi spenderade några timmar inne på Forever 21. Låter kanske extremt men det var väl en 5 våningar och tro mig, vi såg inte alla kläder.

 

Någon dag, när det nu var, tog vi oss ut till Soho, mer för att stilla min mammas shoppingbehov än något annat, men det var roligt. Älskade affärerna där och där var det en affär som, av någon konstig anledning, fick mig att vilja stanna i USA mer än någonting annat. Där promenerade vi även runt ganska länge, vilket var jätteroligt eftersom vi då fick chansen att se mer beboliga platser av New York. Det tycker jag nog faktiskt är roligare än alla sevärdigheter; jag vill veta hur det faktiskt är att leva där.

 

Vi var också ute vid Century 21, också ett ställe min mamma tjatat om att åka till. Ja, så är det när man reser med någon som vill helt andra saker än du. Jag ville se, hon ville shoppa. I alla fall, tanken var att vi då även skulle promenera över Brooklyn Bridge, men när vi kom ut från Century 21 hade det börjat spöregna, och dessutom var detta en dag då jag gick och haltade (hah, mer om det sedan). Central Park, som också var inplanerat den dagen, föll tyvärr också bort rätt så snabbt.

 

En kväll var vi på stand up comedy, vilket var jätteroligt det med (fast det kanske i och för sig är rätt så givet). Statue of Liberty och Ground Zero såg vi också, om något på håll, eftersom vi valde att inte åka ut med färjan vid Liberty Island.

 

Sedan gjorde vi inte så mycket mer, man tror verkligen att man ska hinna så mycket mer än vad man faktiskt gör. Det är så otroligt lätt att fastna i vad man ser eller en affär. Macy's var vi inna på en del, och sedan Victoria's Secret så klart. Jag trodde egentligen inte att det skulle vara någonting jag skulle gilla speciellt mycket. Jag kände väl att detvar lite överhypat, men gaah. Det var nog den affären vi spenderade som mest tid i och vi ville inte därifrån. Där inne jobbade dessutom en svensk tjej som vi började prata med, vilket var jätteroligt. Nu i efterhand ångrar jag verkligen att jag inte frågade hur hon bar sig åt för att komma till USA; det kanske hade varit lite intrusive men jag hade otroligt gärna velat veta det.

 

Resan hem var inte händelserik alls; mellan New York och London sov vi, och resten av planet, eftersom det faktiskt var natt. Inga försenade plan den här gången och the stay over på Heathrow var inte alls lika lång.

Något som förvånade mig (om än glatt) var bemötandet på JFK när vi skulle flyga hem. Jag hade förväntat mig väldigt "stränga", allvarliga människor, speciellt med tanke på hur det var vid inresan, men nej. Varenda, och jag menar verkligen varenda, människa vi var i kontakt med som jobbade på flygplatsen var verkligen extremt trevliga och, tro det eller ej, skämtade och skrattade jättemycket med oss. Så som sagt, det var en pleasant surprise.

 

Mitt största, bästa tips till dig som ska åka till New York; SKOR! Jag brydde mig inte så mycket om när folk tjatade om att ha bra, bekväma skor med mig, men där fick jag. Här kommer historien om mina stackars fötter.

De första dagarna i New York gick jag runt i Converse, skor som absolut inte är gjorda för så mycket promenerande. Mina hälar började göra ont rätt så snabbt, men det var inte direkt crippling. Nej. Inte tills jag vaknade en morgon med så ont i min vänstra fot att jag inte kunde stå upp. Det värsta är att jag inte överdriver överhuvudtaget när jag säger det. Det tog mig hur läng tid som helst att ta mig upp stående, och när jag väl gjorde det kunde jag bara stödja på höger fot. Efter lång tid av att försiktigt försöka lägga mer och mer vikt på vänster fot kunde jag till slut stå på både fötterna, men att faktiskt gå var en helt annan fråga, eftersom jag inte kunde böja på foten. Jag trodde, på riktigt, att jag inte skulle lyckas ta mig ut från hotellrummet den dagen, men jag ställde in mig som tusan på att ta mig ut. Jag tänkte inte förlora en hel dag av den tiden jag hade i New York och USA.

Till slut, efter många försök där jag nästan föll ihop när jag försökte gå på foten, lyckades jag halta mig ut. Och när jag säger halta, kan ni tänka er House. Så illa var det. Dessutom gjorde det fortfarande ont. Jag skämdes en del när jag haltade runt New York City, men det gick i alla fall som tur är. Så snälla, för er egen skull, gör inte som jag gjorde; ha på er de skönaste skorna ni kan hitta, om ni så måste köpa ett par nya! Det behövs.

 

 

Tänkte visa upp de tröjorna jag köpte i USA. Utöver dem blev det ett par skor VS parfymer och lite andra småsaker, men jag köpte faktiskt inte så mycket; det fanns inte direkt så mycket tid över om man skulle hinna se saker och ting.

 

 

Nu är jag tillbaka i Sverige; min första tanke när vi landade var "I want to go home". Jag syftade på New York.

Aldrig har jag tidigare varit så ledsen över att lämna ett land; aldrig har jag någonsin så desperat viljat stanna kvar. Jag har varit i Sverige i ungefär 12 timmar, och det är redan alldeles för länge.

 

Någontin positivt med att komma tillbaka till detta land? Ja. Det har gett mig 1000 gånger mer motiovation att lämna det igen. Jag vill tillbaka - ska tillbaka - och jag kan inte vänta så länge till. Tro mig, en längre text om New York och USA kommer dyka upp, men nu måste jag snart åka iväg och jobba därför blir det bara en liten bildbomb for now.

 

Det börjar sjunka in nu. Resan. New York. Allt har kännts så långt borta, men nu har jag insett att jag åker imorgon. Imorgon är jag där. Imorgon är jag där jag drömt om att vara under flera års tid; dit jag velat åka så länge jag kan minnas. Imorgon kommer jag kliva av planet och gå rakt ut i USA; andas luften i USA. Imorgon kommer en av mina största drömmar gå i uppfyllelse.

 

Det är sjukt och jag vet inte hur jag ska känna mig. Är jag verkligen redo? Jag är galen som ens ifrågasätter mig själv; det är klart att jag är redo! Eller, jag är i alla fall så redo som jag någonsin kommer vara. Jag vet inte om ni förstår hur mycket det här betyder för mig, men det är verkligen enormt; det låter säkert löjligt, men jag är rätt så känslosam just nu. Jag ska till USA: Jag. Till USA. Det är sjukt.

 

Håller för tillfället på att packa inför New York på onsdag. Vi har väl inte tänkt packa så mycket egentligen, istället ska vi köpa i stort sett allt där på plats, men lite måste man ju ha med sig i alla fall. Jag kan lova er en riktig bildbomb och ett inlägg om New York när jag kommer tillbaka; lär ju ha en del att säga då trots allt. Sedan kommer jag självklart även vilja prova på videofunktionen på min nya, underbara kamera så en eller två videobloggar lär nog dyka upp någon gång när jag är tillbaka här i Sverige.

Ska även dedikera ett inlägg till en auditionresa jag planerar att eventuellt göra nästa sommar, so stay tuned.

 

Har inte blivit så mycket bloggande under de senaste dagarna, men denna gången har jag faktiskt en adekvat anledning till varför; jag har spillt kaffe över hela min dator och tangentbordet har gett upp totalt. Ugh, nu har jag i alla fall grävt fram min gamla (läs jättegamla) dator som kommer crasha vilken sekund som helt och som stängs av om man försöker flytta på den, men den fungerar i alla fall. Den får duga tills jag har råd att köpa en ny dator, vilket troligtvis inte blir förrän i slutet av juli. Kul. Jättekul...

Får även ta och bjuda på några extremt gamla bilder jag hittade här på datorn. Har inte hunnit föra över några nya än.

 

Tiden går extremt fort och dagarna bara flyger förbi; åtta dagar kvar nu. Åtta dagar tills jag är där. Herregud.

Jag håller på att kolla på en ny kamera till resan. Har velat köpa en ett tag och just nu är det väl väldigt bra tajming, eller hur? Jag kommer nog endast skåda New York genom kameran! Jag har i alla fall bestämt mig för en Canon PowerShot SX50 HS; jag blev kär direkt när jag såg den! Den har verkligen precis det jag vill ha. Precis allt!

 

Lite senare idag kommer en video om mina tankar kring skådespeleri och USA upp här på bloggen, så kika in lite senare så får ni även se den!

 

2 veckor. 2 veckor kvar. Om två veckor är jag i USA. Det känns helt otroligt sjukt när jag tänker på det; efter år av längtan och enormt mycket önsketänkande är det faktiskt dags. Ärligt talat är det knappt så att jag tror det; hur kan det ens vara möjligt? Ska jag till USA? Jag? Till USA?

Ni förstår inte hur overkligt allt känns just nu och jag kan nog inte ens föreställa mig hur jag kommer känna mig när jag kliver av planet. Att komma till USA har varit min största dröm så länge och lyckan utav att komma dit... Ja, jag vet inte ens vad jag ska säga. It's surreal!

 

Idag skulle jag vilja gratta min kära mormor som blir hela 60 år idag. Snart blir det till att hoppa in i bilen för att åka dit och fira som bara den. Till er alla andra hoppas jag att ni har en trevlig 1 maj, och att ni är lediga och har det skönt!

För övrigt händer det väl inte så mycket idag; jag tror att jag ska ta mig en titt på monologerna jag har sparade på datorn och träna lite. Det var ett tag sedan jag verkligen gjorde det till 100% så det skulle vara roligt. Har ni tur kommer det kanske även upp en video så småning om!

 

Kan väl kanske passa på att göra ett litet födelsedagsinlägg till mig själv, jag har ju faktiskt ändå blivat arton nu - och när jag säger nu menar jag den 26 april.
Jag måste faktiskt säga att trots att de senaste årens födelsedagar inte varit speciellt roliga eller händelserika, man blir ju egentligen bara än dag äldre än man var dagen innan, vilket självklart inte är något nytt; trots detta var denna födelsedag rolig. Inte för att jag gjorde någonting annorlunda, utan snarare för att jag fyllde just arton. Det har fått mig att inse att det finns otroligt mycket jag kan göra nu, nästan vad som helst. Ja, förutom att handla på systembolaget förstås, vilket inte gör mig någonting.

Nu tänker jag göra någonting väldigt cliché, but bear with me; jag ska lägga upp bilder en del av de saker jag har fått.